Nu är juli månad snart slut, Dansbandsveckan är över och livet återgår till något slags normalläge - men inte riktigt.
Jag är tidvis mycket trött, har bortdomnade fingrar, har väldigt ont i mina armar och min droppfot och jag är inte helt sams. Jag försöker att orka träna lite men orken och inspirationen är inte hundra. Men jag gör så gott jag kan.
Från Försäkringskassan har jag inte fått några besked när det gäller mina överklagningar av deras tokiga beslut.
Enda chansen/möjligheten till att jag skulle kunna orka arbeta heltid igen är att det kommer ett botemedel mot MS - och den dag det gör det kan jag säkert arbeta 150 % också om det behövs! Men med min kroniska, obotliga, progressiva sjukdom klarar jag tyvärr inte det - FÖRLÅT FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Jag kan göra många saker som andra kan göra, skillnaden är bara att det kräver planering och vila. Det kan behövas vila både före och efter för att orka. Det är som arbetsterapeuten på Frykcenter sa - vissa saker kan vara värda att göra för att de är roliga även om man kanske är trött i flera dagar efteråt. Man kan inte ta bort allt som är roligt bara för att det är jobbigt - man får prioritera. Gör man bara det som är "nödvändigt" och väljer bort allt annat blir livet väldigt tråkigt och innehållslöst och det mår ingen bra av.
Så just nu gör jag ingenting mer än laddar batterierna.