Ja, man kan ju undra. Kommunen äger minst två pistmaskiner, en gammal väldigt sliten som är placerad på Byråsen och en nyinköpt/nyleasad som är placerad på Sportfältet i Malung och ev. någon mera.
Pistmaskinen som är placerad på Byråsen använder man till såväl längdspår som tre alpina nedfarter och liftspåret. Det är jättebra att kommunen har en pistmaskin placerad på Byråsen men den är väldigt gammal och sliten och har en fräs som är i så dåligt skick så att man får köra många fler vändor för att få bra preparerat. Med tanke på att det är Stiftelsen Byråsen som står för bränslet så blir det en stor kostnad för dem. Vid höstens service hade kommunen inte råd att byta ut den utslitna fräsen så det blir en till vinter med nedsliten fräs.
Pistmaskinen som används för att dra längdskidspår på Sportfältet i Malung har bytts ut vid två tillfällen inom en inte alltför lång tid och när det gäller den maskinen är det kommunen som står för drivmedlet.
Undrar vad eller vem är det som bestämmer vilka aktiviteter och föreningar som skall prioriteras? Är det någon tjänstemans enskilda intressen? Är det slumpen?
I dagens dt.se kan man läsa en artikel om ett "unikt samarbete" mellan en förening och kommunen. Vad är det unika? Att en förening tar ansvar och hjälper till med driften av den anläggning man nyttjar är väl knappast unikt - eller?
Om inte Malungs Slalomklubbs medlemmar ställde upp ideellt och bemannade liften uppe på Byråsen och körde pistmaskinen på helgerna skulle anläggningen inte kunnat vara öppen. Är det också unikt? Vad betyder då unikt?
Läs gärna artikeln här:
SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT !!!
5 timmar sedan


