måndag 13 februari 2017

Från nyopererad till ganska fin hand

 
Direkt efter operationen i Mora 170113

Efter borttagning av stygn med lite ingefära i såret 170127

Efter att såret varit instängt i ett för tätt förband 170130

Såromläggning 170207
Egen tvättning och omläggning hemma 170210

Så duktig syster Eklund är!


Nu är det hopp om livet, såret är läkt, jag har inte speciellt ont och kan hantera handen bra. I höst är det dags för högerhanden och det blir nog lite mer handikappande.

fredag 20 januari 2017

En vecka har gått - en vecka kvar!

Nu är det en vecka sedan mitt karpaltunnelsyndrom opererades och det har funkat riktigt bra. Har förhoppningsvis inte ansträngt handleden för mycket och mina övningar har jag gjort!

Om en vecka skall stygnen tas bort. Det skall bli intressant att se hur det ser ut. Det lär väl vara något liknande detta:

 

Det är faktiskt väldigt mycket som fungerar med en hand. Det som är svårast är nog att torka mig efter duschen! MEN det blir nog LITE värre när det är dags för operation av höger hand.
 


torsdag 19 januari 2017

Mora lasarett - mitt andra hem?

Sedan sist har det blivit ännu en tur till Mora lasarett. Den här gången var det dock planerat.

Fredagen den 13 januari var det dags! Otursdag? Ja, ja - man får ta de tider man får.

Efter att ha duschat och tvättat mig med Descutan torsdag kväll och fredag morgon kände jag mig redo.


Tog bussen till lasarettet tidigt på morgonen. Första anhalten var dagoperation. Båda handlederna skall opereras, dock en i taget! Karparltunnelsyndrom. Började med vänster för att se hur det fungerar och för att inte bli helt handikappad.

Skrevs in, på med operationskläderna och sedan var det bara att hoppa upp i sängen för att få den stora bedövningssprutan i handleden - och den var STOR!
På med hårnätet och ännu en tvättning av arm och hand och sen var det dags för operationssalen.
Mera tvättning, mätning av blodtryck och sen gjorde läkaren entré!

Operationen gick jättefort och jag kände ingen smärta. Läkaren kändes mycket lugn, duktig och fokuserad.

När de hade sytt ihop handleden och satt på bandaget var det bara att klä på sig och lämna operationsavdelningen.

Jag kunde dock inte åka hem för jag hade ett till ingrepp samma dag - dock ett mycket värre skulle det visa sig.

Efter att ha väntat några timmar var det dags för gastroskopi!


DET var nog det obehagligaste jag varit med om! Jag föder hellre barn!

Lyckligtvis såg allt bra ut i magen, vilket kändes väldigt bra. Hoppas att jag ALDRIG behöver genomgå detta igen.

Sedan var det äntligen dags att ta bussen hem igen.





fredag 6 januari 2017

Vi har bra vård i Dalarna!

Hemma igen efter tre dygn på Mora lasaretts kirurgavdelning. Vilken personal! Trycket var enormt då det dels är reducerad personal på grund av jul- nyår- trettonhelg och dels är många personer som vistas i Dalarna under helgerna. Många människor = fler personer som tvingas söka vård.

Åkte in till akuten måndag eftermiddag/kväll efter ett besök på Vårdcentralen i Malung med befarad inflammerad gallblåsa.

Fick sitta i väntrummet på akuten i många timmar innan jag fick plats i en säng. Det var verkligen fullt i väntrummet och eftersom jag kunde ta mig dit själv och gå själv så fick jag vänta, vilket är helt rätt.

Det var en del barn som kom in och de behövde självklart inte vänta längre än nödvändigt. Det kom också in en kille som hade handen inlindad i en handduk eftersom han hade sågat sig i ALLA fingrar på ena handen!

Efter att ha kommit in i ett rum på akuten och legat i sängen någon timme kom det äntligen en läkare som tryckte och klämde och sedan skickade upp mig på 42:an.

Kom upp på avdelningen vid 01.00 och fick dela rum med en farbror på 85 år. Han hade också ont i magen och hade legat där i en vecka. Sköterskorna "förvarnade" mig om att man blandade kön när det var så fullt och man kom in akut men för min del var det inga problem. Jag var bara glad för att jag fick en plats i ett rum och inte ute i korridoren som många andra.
När jag hade fått en plats fick jag dropp och sedan var det bara att försöka sova lite, i avvaktan på operation.

På tisdag morgon var det dags för rond och mera klämning på magen. Eftersom de inte vill operera i onödan ville de avvakta och se vad som hände med magsmärtorna.

På onsdagen var det dags för några olika sprutor för att se om smärtan släppte men det gjorde den inte. Jag skickades ner på ultraljud av gallblåsan och man hittade en sten (men ingen inflammation). Mera tryckning på magen och det bestämdes att jag skulle opereras på torsdagen.
Jag fick dock äta mat fram till 24.00. Mmmm vad gott!


Torsdag morgon var det duschning med bakteriedödande svamp och sedan sängen i väntan på ronden. När ronden kom bestämdes det att det inte skulle bli någon operation eftersom de trodde att det var nervsmärta mellan revbenen och inte gallproblem.

För att försöka blockera smärtan i magen tog läkaren en lång spruta som han stack in under revbensbågen. Efter ca 30 minuter kom han tillbaka och stack in en ännu längre spruta eftersom den första sprutan inte givit någon effekt. Inte heller den andra sprutan gav någon effekt så då skrev han ut några tabletter som jag skall pröva att ta mot nervsmärtan istället.

Innan jag "checkade ut" från 42:an fick jag en morfinspruta för att kunna köra hem, middag och sedan var det bara att gå ut på parkeringen och sopa fram bilen som såg ut som en igloo.
Trots minus 25 grader och att den hade stått på parkeringen i tre dygn startade den direkt!

När jag kom hem var det en katt som var väldigt glad!

Nu är det bara att hoppas att medicinen hjälper mot nervsmärtorna!

Fredagen den 13 januari är det dags för Mora lasarett igen! Då är det operation av karpaltunneln i ena handleden som gäller. Och sedan är det gastroskopi.

Det är mycket nu! :-)



torsdag 22 december 2016

Påfylld och klar!

Ja då var det äntligen dags idag! Droppbehandling de luxe i Falun!





Allt gick bra, inga större biverkningar. Skönt! Ungefär sex timmar tog det.

Nu är det bara att hoppas att medicinen fungerar och bromsar sjukdomsförloppet och att jag inte behöver göra något mer kring medicinen förrän till midsommar.

tisdag 20 december 2016

På torsdag är det dags!

Ja för då är det dags för byte av MS-medicin!

Från att ha haft två olika sprutbehandlingar och två olika tablettbehandlingar är det nu dags för en droppbehandling. Får hoppas att kroppen tycker att det är bra. Jag slipper i alla fall magbiverkningarna.

Åker till Falun redan imorgon för att påbörja droppbehandlingen på torsdag morgon. Mabthera heter min nya medicin. Natten tillbringar jag på patienthotellet i Falun.

Hej hopp - ge mig dropp!

söndag 23 oktober 2016

Bara att överklaga igen....

Då fick jag ett svar till slut. Och svaret var att de inte såg någon anledning att ändra det beslut som Försäkringskassan tog i april i år angående avslag på min ansökan om sjukersättning på 25 %.

Så nu har jag överklagat det beslutet till Förvaltningsrätten så nu väntar väl minst sex månaders väntan igen.....

Ja, ja - jag har ju tid att vänta. Gör om - gör rätt!

söndag 11 september 2016

Väntan är inte över än - och det lär väl dröja till den är det...

Jo för så är det när man överklagar myndighetsbeslut. Då går det inte fort....

Kan det kanske bero på att de tar så många felaktiga beslut så att det är så många som överklagar och de då får lägga så mycket tid på att tänka om och tänka rätt?

Ja helt omöjligt är det inte med tanke på att de (Försäkringskassan) dragit in dubbelt så många sjukskrivningar i år jämfört med förra året. En medveten strategi alltså.

Jag tycker i och för sig att det är bra att reglerna stramas åt så att de som "fuskar" straffas men när det samtidigt drabbar de som har dokumenterade, diagnostiserade, obotliga, progressiva sjukdomar så känns det inte rätt. Och det säger jag inte för att just ja drabbats av denna "drive" av FK.

Men det är bara att invänta svar på de överklagningar jag har skickat in och hålla tummarna för att förnuftet segrar tillslut.

fredag 29 juli 2016

Nästan som vanligt - men inte riktigt

Nu är juli månad snart slut, Dansbandsveckan är över och livet återgår till något slags normalläge - men inte riktigt.

Jag är tidvis mycket trött, har bortdomnade fingrar, har väldigt ont i mina armar och min droppfot och jag är inte helt sams. Jag försöker att orka träna lite men orken och inspirationen är inte hundra. Men jag gör så gott jag kan.

Från Försäkringskassan har jag inte fått några besked när det gäller mina överklagningar av deras tokiga beslut.

Enda chansen/möjligheten till att jag skulle kunna orka arbeta heltid igen är att det kommer ett botemedel mot MS - och den dag det gör det kan jag säkert arbeta 150 % också om det behövs! Men med min kroniska, obotliga, progressiva sjukdom klarar jag tyvärr inte det - FÖRLÅT FÖRSÄKRINGSKASSAN!

Jag kan göra många saker som andra kan göra, skillnaden är bara att det kräver planering och vila. Det kan behövas vila både före och efter för att orka. Det är som arbetsterapeuten på Frykcenter sa - vissa saker kan vara värda att göra för att de är roliga även om man kanske är trött i flera dagar efteråt. Man kan inte ta bort allt som är roligt bara för att det är jobbigt - man får prioritera. Gör man bara det som är "nödvändigt" och väljer bort allt annat blir livet väldigt tråkigt och innehållslöst och det mår ingen bra av.

Så just nu gör jag ingenting mer än laddar batterierna.

onsdag 8 juni 2016

Vardagen hemma

Då har jag varit hemma i 10 dagar. Jag har FAKTISKT tränat några gånger!

När jag har varit borta i tre veckor har gubben fått jobba för både sig själv och mig och det har strömmat till nya kunder på arbetet. Jättekul, men det blir lite intensivt. Det har blivit sena kvällar.

Förra veckan fick jag ett mindre positivt beslut från Försäkringskassan - och det skall SJÄLVKLART överklagas eftersom det är heltokigt och taget på antaganden som är helt uppåt väggarna!


För att kunna vara sjuk måste man verkligen orka strida för sin sak och överbevisa att man INTE tycker att det är jättekul och skönt att vara hemma och vara sjuk istället för att vara på jobbet och vara arbetsför till 100 %. Att klara av att arbeta 100 % av sin förmåga räcker inte, man skall arbeta 100 % av någon byråkrats vilja och föreställning. Då spelar inte sjukdom och funktionsnedsättning någon roll.

Självklart skall "fuskare" stoppas men när man har en livslång, obotlig sjukdom som ger funktionsnedsättningar som för de allra flesta bara blir större och större så känns det inte bra att inte bli trodd.


Jag kommer absolut att överklaga till högsta instans om det behövs!



Men nu skall jag sätta mig i fåtöljen med katten i knät och vila!