torsdag 22 december 2016

Påfylld och klar!

Ja då var det äntligen dags idag! Droppbehandling de luxe i Falun!





Allt gick bra, inga större biverkningar. Skönt! Ungefär sex timmar tog det.

Nu är det bara att hoppas att medicinen fungerar och bromsar sjukdomsförloppet och att jag inte behöver göra något mer kring medicinen förrän till midsommar.

tisdag 20 december 2016

På torsdag är det dags!

Ja för då är det dags för byte av MS-medicin!

Från att ha haft två olika sprutbehandlingar och två olika tablettbehandlingar är det nu dags för en droppbehandling. Får hoppas att kroppen tycker att det är bra. Jag slipper i alla fall magbiverkningarna.

Åker till Falun redan imorgon för att påbörja droppbehandlingen på torsdag morgon. Mabthera heter min nya medicin. Natten tillbringar jag på patienthotellet i Falun.

Hej hopp - ge mig dropp!

söndag 23 oktober 2016

Bara att överklaga igen....

Då fick jag ett svar till slut. Och svaret var att de inte såg någon anledning att ändra det beslut som Försäkringskassan tog i april i år angående avslag på min ansökan om sjukersättning på 25 %.

Så nu har jag överklagat det beslutet till Förvaltningsrätten så nu väntar väl minst sex månaders väntan igen.....

Ja, ja - jag har ju tid att vänta. Gör om - gör rätt!

söndag 11 september 2016

Väntan är inte över än - och det lär väl dröja till den är det...

Jo för så är det när man överklagar myndighetsbeslut. Då går det inte fort....

Kan det kanske bero på att de tar så många felaktiga beslut så att det är så många som överklagar och de då får lägga så mycket tid på att tänka om och tänka rätt?

Ja helt omöjligt är det inte med tanke på att de (Försäkringskassan) dragit in dubbelt så många sjukskrivningar i år jämfört med förra året. En medveten strategi alltså.

Jag tycker i och för sig att det är bra att reglerna stramas åt så att de som "fuskar" straffas men när det samtidigt drabbar de som har dokumenterade, diagnostiserade, obotliga, progressiva sjukdomar så känns det inte rätt. Och det säger jag inte för att just ja drabbats av denna "drive" av FK.

Men det är bara att invänta svar på de överklagningar jag har skickat in och hålla tummarna för att förnuftet segrar tillslut.

fredag 29 juli 2016

Nästan som vanligt - men inte riktigt

Nu är juli månad snart slut, Dansbandsveckan är över och livet återgår till något slags normalläge - men inte riktigt.

Jag är tidvis mycket trött, har bortdomnade fingrar, har väldigt ont i mina armar och min droppfot och jag är inte helt sams. Jag försöker att orka träna lite men orken och inspirationen är inte hundra. Men jag gör så gott jag kan.

Från Försäkringskassan har jag inte fått några besked när det gäller mina överklagningar av deras tokiga beslut.

Enda chansen/möjligheten till att jag skulle kunna orka arbeta heltid igen är att det kommer ett botemedel mot MS - och den dag det gör det kan jag säkert arbeta 150 % också om det behövs! Men med min kroniska, obotliga, progressiva sjukdom klarar jag tyvärr inte det - FÖRLÅT FÖRSÄKRINGSKASSAN!

Jag kan göra många saker som andra kan göra, skillnaden är bara att det kräver planering och vila. Det kan behövas vila både före och efter för att orka. Det är som arbetsterapeuten på Frykcenter sa - vissa saker kan vara värda att göra för att de är roliga även om man kanske är trött i flera dagar efteråt. Man kan inte ta bort allt som är roligt bara för att det är jobbigt - man får prioritera. Gör man bara det som är "nödvändigt" och väljer bort allt annat blir livet väldigt tråkigt och innehållslöst och det mår ingen bra av.

Så just nu gör jag ingenting mer än laddar batterierna.

onsdag 8 juni 2016

Vardagen hemma

Då har jag varit hemma i 10 dagar. Jag har FAKTISKT tränat några gånger!

När jag har varit borta i tre veckor har gubben fått jobba för både sig själv och mig och det har strömmat till nya kunder på arbetet. Jättekul, men det blir lite intensivt. Det har blivit sena kvällar.

Förra veckan fick jag ett mindre positivt beslut från Försäkringskassan - och det skall SJÄLVKLART överklagas eftersom det är heltokigt och taget på antaganden som är helt uppåt väggarna!


För att kunna vara sjuk måste man verkligen orka strida för sin sak och överbevisa att man INTE tycker att det är jättekul och skönt att vara hemma och vara sjuk istället för att vara på jobbet och vara arbetsför till 100 %. Att klara av att arbeta 100 % av sin förmåga räcker inte, man skall arbeta 100 % av någon byråkrats vilja och föreställning. Då spelar inte sjukdom och funktionsnedsättning någon roll.

Självklart skall "fuskare" stoppas men när man har en livslång, obotlig sjukdom som ger funktionsnedsättningar som för de allra flesta bara blir större och större så känns det inte bra att inte bli trodd.


Jag kommer absolut att överklaga till högsta instans om det behövs!



Men nu skall jag sätta mig i fåtöljen med katten i knät och vila!


söndag 29 maj 2016

Dag 20 och 21

Lördagen startade med träning i träningshallen. Skönt att komma igång.

Efter frukosten var det vila och läsa bok. Trevligt men svårt att "bara vara" och inte prestera något "nyttigt".

Efter lunchen var vi ute på en promenad. Skönt men när vi kom tillbaka till Frykcenter var benet tungt som en klump. Vila igen och läsa bok.

Efter middagen tog vi en promenad igen. Lite kortare än den tidigare på dagen. Skönt att komma ut och få lite luft.

På kvällen var det (som vanligt) Postkodmiljonären och Gladiatorerna och sedan var energin och orken helt slut. Tidig läggning.


Idag, söndag, startade vi dagen i träningssalen som vanligt. Skönt att sträcka ut kroppen lite.

Efter frukosten var det dags att tvätta och börja packa efter att ha tillbringat tre veckor i mitt rum.
Det skall bli skönt att komma hem men det är när jag kommer hem som det största arbetet startar - att leva som jag nu lärt mig under mina veckor i Torsby. Det är lätt att glida tillbaka i gamla hjulspår igen.

Nu har jag några timmar kvar här på Frykcenter innan gubben kommer och hämtar mig.

Tre veckor är lång tid att vara ifrån man, barn och katt!

fredag 27 maj 2016

Dag 18 och 19

Nu är slutet nära!

Ja det är i och för sig ingen panik, men det har varit tre mycket intressanta och viktiga veckor på Frykcenter i Torsby. Jag har lärt mig MASSOR om mig själv och om min sjukdom MS.

Igår var det träning som vanligt och på eftermiddagen var det anhörigträff för de som hade möjlighet att komma och hälsa på. Det var väldigt bra med en kortfattad men mycket innehållsrik information om vad det innebär att leva med MS.

Senare på eftermiddagen var det dags för veckans föreläsning. Kost var ämnet för dagen.



Idag var det träning, samtal med arbetsterapeuten och yoga på förmiddagen.


Efter lunch var det dags för avslutning i vår MS-grupp. Den hade vi med vår fantastiska sjukgymnast Kristina och lika fantastiska arbetsterapeut Maria.


En härlig grupp har vi varit och det har varit ett sant nöje att lära känna dessa härliga tjejer!


Som tack för vår vistelse bjöd vi på tårta och ett presentkort på en växt att plantera i den kommande, utökade trädgården på Frykcenter. Det uppskattades.


På kvällen blev det träning en timme, middag, ansiktsmask och sedan Gladiatorerna!

 
Och nu är det god natt!


onsdag 25 maj 2016

Dag 17

På förmiddagen var det träning i träningshallen och samtal med sjuksköterskan och på eftermiddagen gick vi stavgång på motionsspåret. Med kolfiberortosen på benet gick det riktigt smidigt.


Före middagen spelade vi bingo! Fick ingen bingo men ändå.


Kvällen var lugn och stilla - det behövs det också.

Natti!

tisdag 24 maj 2016

Dag 16


Vädret idag har varit allt annat än roligt. Regn, regn och åter regn.

Träning som vanligt och information om de stöd som finns i samhället om man har en funktionsnedsättning. Mycket hade jag hört redan men något var nytt.

På eftermiddagen hade vi sista passet med basal kroppskännedom. Känns som om hållningen och balansen faktiskt blivit stadigare.


Efter middagen var det filmtajm igen. En oväntad vänskap. Jag har sett den tidigare men den är helt fantastisk. Om jag någon gång kommer att behöva ha en assistent vill jag ha en som honom!