Ja det kan låta som en klyscha men det är inte helt utan sanning.
När barnen är små är koliken inte kul. Man går och bär, och bär, och bär - och babyn skriker, och skriker, och skriker - och man känner sig som världens sämsta förälder.......
När barnen skall skolas in på förskolan så skriker de och gråter när de blir lämnade och man känner sig som världens sämsta förälder......
När barnen blir lite äldre och vill vara ute lite längre på kvällarna ser man de värsta scenarierna framför sig och känner sig om världens sämsta förälder vare sig man låter de vara ute eller inte..... och man känner sig som världens sämsta förälder.....
När barnen övergår till att bli tonåringar och unga vuxna så har man ständigt en klump i magen när de är ute och åker bil, sover hos någon kompis eller "bara är ute". Man vill så klart lita på att det som sägs är sant (och det är de väl kanske värda tills motsatsen bevisas) men man vet ju aldrig - och man känner sig som världens sämsta förälder...
Hur man än gör så har man röven bak.......
Men som tur är så ÄLSKAR man sina barn över allt annat och skulle gå på glödande kol för deras skull.
Det är allt ändå fantastiskt att vara förälder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar