söndag 4 mars 2012

Ett år som "sjuk"...

Eller ja, diagnosen fick jag ju inte förrän några månader senare men det var för precis ett år sedan som jag fick det skov som gjorde att en utredning gjordes och min MS-diagnos fastställdes.

Det var på Gran Canaria som jag upptäckte det. Droppfot och en obalans som gjorde att jag fick hålla mig i ledstången när jag gick uppför trappan på hotellet.

När jag tittar tillbaka i mina journaler från vårdcentralen kan jag se att jag förmodligen hade ett skov hösten 2010 också. När jag ser vad läkaren skrivit så står det bland annat: väldigt trött, orkeslös, snubblar på foten...... Då tänkte jag inte ens tanken MS men det är väl troligt att det var det redan då.

Jag har nu tagit bromsmedicin i snart ett halvår och det börjar kännas rätt okej faktiskt. De värsta biverkningarna har klingat av och jag har "bara" ont i huvudet dygnet efter sprutan tagits. Eftersom jag tar sprutan vid 12-tiden på söndagarna behöver det inte påverka mitt arbete så mycket. Det fungerar ganska bra.

Det som inte känns så bra är misstanken om att det KAN vara svininfluensasprutan som var det som utlöste min MS.

Med tanke på att jag inte varit helt frisk sedan den där sprutan togs i december 2009 så kan man ju undra vad det var som sprutades in egentligen. I över två år har jag känt av luftvägarna och känt mig tjock i halsen och det har gått upp och ner, men aldrig försvunnit helt och hållet. Det känns mycket märkligt. Och jag har ju hört flera som har det så här. Det enda det skrivits om i tidningarna är ju de barn och ungdomar som fått narkolepsi men jag ger mig sjutton på att det finns många vuxna som också skadats av detta helvetesvaccin!

Frågan är om det någon gång kommer att kunna bevisas att det är vaccinet som orsakat allt detta lidande........

1 kommentar:

Unknown sa...

På tal om vaccin så kom det en inbjudan för de tonåringarna som vill vaccinera sig mot det som anses vara grunden till livmoderhalscancer. Eftersom detta då är till ungdom under 18 år så bestämmer föräldrarna, vaccin eller ej.

Jag känner lite smått panik för detta. Om jag nu då avgör att ett vaccinationsprogram inte skall påbörjas och det dyrbaraste jag har senare i livet drabbas av cancer så skulle jag ju inte kunna förlåta mig själv. Någonstans så känns det som att Landstinget gör det väldigt lätt för sig att bolla över det hela på mig som vårdnadshavare. Hur ska jag någonsin kunna ta reda på forskningsresultat och alls kunna förstå mig på detta?