torsdag 18 februari 2010

On the road again.....

Då var man på rull igen då, och målet för resan den här gången är Västerås.

Under torsdagen och fredagen besöker styrelsen för Malungs Elverk/Malungs Elnät Västerås och Falun för att titta på Mälarenergi i Västerås, Kraftvärmeverket i Västerås och fjärrvärme-kyla i Falun.

Det började bra i morse! På grund av mig blev vi TRE minuter försenade iväg med bussen! För några var det mer eller mindre en katastrof. Man SKALL komma i tid! Och enligt deras klocka var jag 13 minuter sen...... (vilket inte stämde dessbättre, det var faktiskt 3 minuter).

Eftersom jag vet att min mormor också är ganska orolig när hon skall ut och resa och står och trampar och är klar en timme före bussen skall gå så kan jag faktiskt ha förståelse för deras reaktion. Och med tanke på att det var ca 30 år sedan de själva hade barn som skulle iväg till skolan så är det väl så det är.

Nu menar jag absolut inte att man inte skall respektera tider men eftersom vi är människor och inga maskiner så kan saker inträffa som gör att man blir sen. Så är det bara och har man svårt att acceptera sådant har man lite att jobba med om man säger så....

Ja, ja - det här blir nog en bra resa ändå. Jag hoppas att de inte får lägga alltför mycket energi på de tre försenade minuterna utan kan ta till sig av informationen på de ställen vi besöker!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tre helvetes minuter att vänta, jo man tackar ja.

Mitt liv går ALDRIG att planera av olika orsaker. Dels pga jobb, dels pga sjukdom i familjen.Målet är för mig alltid att komma i tid på bestämt klockslag. Sen råder jag inte över alla omständigheter runt mig i min vardag. En planerande och strukturerande hjärna klarar inte alltid dessa kraven, trots knivskarp planering på minuten.

Jag tillhör en generation där flexibilitet och lösningar är ett måste samt att jag är tvingad till att leva så då livet har givit mig den här vägen att gå. Om inte blir man väldigt utan jobb och fritid.

Måste säga att det verkligen är tur att människor som hakar upp sig på tre minuter inte lever det liv jag lever. Men det finns väl kanske någon orsak och anledning till att det är just på mig den lotten föll också.

Själv är jag mera frustrerad över varför livet för Haitibona ska drabba dom så hårt som det gjort.
Faktiskt mer frustrerad än jag någonsinn skulle kunna bli på tre minuters försening. Men alla har vi våra olika referensramar att gå efter så är det ju.

Sen har vi ju världens bästa låt med Iron Miaden också, 2 minutes to midnight :-)

Anonym sa...

De flesta i styrelsen är väl stofiler...