fredag 1 maj 2009

Dagen efter vandringen.

Gårdagens vuxenvandring var en positiv upplevelse. Det var många ungdomar ute men det var väldigt lugnt. Vi var 5 stycken organiserade "vandrare" och socialförvaltningen hade två personer som var ute.

Vi inledde kvällen med en fika på polisstationen. Det var två poliser i tjänst men de gick av sitt pass klockan 23.00. Lite konstigt en valborgsmässoafton kan jag känna. Man borde kunna planera arbetstiden lite bättre så att man har bemanning en sådan "riskkväll". Nu hade polisen "tur" eftersom det var en väldigt lugn kväll.

Kan det vara så att den relativt lugna kvällen delvis berodde på att det i media den senaste veckan skrivits mycket om ungdomsproblematiken? Kan det vara så att föräldrarna tänkte till en extra gång och verkligen hade koll på vad deras ungdomar gjorde? Jag hoppas det - och jag hoppas att det håller i sig över marknaden och skolavslutningen. Jag hoppas också att det är fler vuxna ute på Grönland då, oavsett om det är inom ramen för "Vuxna på Grönland" eller helt privat.

Kvällen var som sagt lugn. Vi promenerade mellan klockan 21.00 och ca 02.00. Den enda "incidenten" var att vi fick hjälpa en kraftigt överförfriskad man i 35-års åldern hem då han inte kunde gå själv. Ambulansen kom till platsen där han låg men eftersom han inte var sjuk utan "bara" knall ville de inte ta med honom och eftersom det inte fanns någon polis i tjänst så fick vi tag på en anhörig till mannen som kunde hjälpa oss att få hem honom.

Det vi såg när vi kom hem till honom gör mig väldigt ledsen. Att en vuxen person kan leva i en sådan misär i Malung är fruktansvärt. Jag hoppas verkligen att han kommer att få hjälp. Det var verkligen en mänsklig katastrof och det smärtar mig.

2 kommentarer:

Taggad sa...

Faller man mellan stolarna så är det ingen av de kommunala/statliga verksamheterna som bryr sig. Tur att det finns medmänniskor som kan ge tillfällig hjälp...

Ann-Louise Eklund sa...

Taggad: Ja, alltför många incidenter i vårt land vittnar ju dessvärre om att människor faller mellan stolarna och det gör mig så ledsen. Alla människor är värda ett bättre öde.