tisdag 20 oktober 2009

Fokus: ungdomar!

Ligger och läser dt.se och artikeln om misshandel på Dölgården i Malung. Det är ledsam läsning i sig men det är också ledsamt hur vissa uttrycker sig i de kommentarer man kan lägga upp i anslutning till artikeln.

Läs gärna artikeln och kommentarerna här:

Om vi skall få någon rätsida på situationen i Malung så måste vuxna människor agera vuxet. Man kan inte som vuxen lösa en konflikt med "känsla och nävar", man måste använda förnuft och hjärna! Det är lätt att lägga hela skulden på "bråkstakarna" men vilka förebilder finns det runt omkring barnen och ungdomarna?

Nu kan ju inte föräldern i fråga heller må bra och vara i balans med ett sådant agerandet, utan snarare tvärtom mycket instabil, men det är det ingen som pratar om. Det är lättare att bara se alla "unga bråkstakar".

Jag vet att det finns många ungdomar som tycker att det är jättekul att reta upp "bråkstakarna" just för att de vet att flera av dem har kort stubin. Är det OK?

Att få höra kommentarer som "Hur var det på CP-hemmet?" eller "DAMP-unge!" - hur kul är det? DET om något kallar jag misshandel - grov psykisk misshandel, och dessutom med uppsåt! Men det pratar ingen om.

Enligt uppgift från några ungdomar har samma förälder som agerade på Dölgården "varvat upp" bilen och i hög hastighet kört rakt mot en annan av "bråkstakarna". Som tur var hann han kasta sig undan. Det skrämmer mig mer än "tags" på husväggar och nedskräpade väntsalar (som naturligtvis också är oförsvarligt men på en annan nivå).

Ibland kan man undra vad som är ägget och vad som är hönan:

Blir barnen och ungdomarna som dom blir för att de vuxna är så jobbiga eller blir de vuxna som dom blir för att barnen och ungdomarna är så jobbiga?

Ja, vilka kom först........

Om vi skall få ett lugnare och trevligare Malung måste alla, både unga och gamla, inse att alla människor har samma värde - oavsett var eller av vem man fötts, var man vuxit upp och vilka levnadsvillkor man har eller har haft.

Utan den insikten kan vi trampa kvicksand hur länge vi vill och vi kommer inte att komma någonstans!!!

Inga kommentarer: