fredag 5 mars 2010

Vad tråkigt att vi inte kan vara en samlad, enig kommun...

Som inflyttad (ja, pappa är ju från Vallerås men ändå) så är det lite svårt att förstå de här gärdesgårdsgränserna. Det är lite svårt att förstå hur det kan vara så svårt att känna sig som en del av en helhet - alla vill liksom vara sin egen helhet!

Bor man i Malung är det självklart att det är Malung som är "huvudorten" och allt runt omkring är små, obetydliga byar.

Bor man i Sälen är Malung en avfolkad asfaltsparkering där ingen vill vistas och det är i Sälen "allt händer", alla föds och all utveckling sker.

Bor man i Lima är man klämd mellan Malung och Sälen, får aldrig någonting och har ingenting att göra.


Varför är det så här?

Varför kan inte de som bor i Malung glädjas över utvecklingen i Sälen och varför kan inte de som bor i Sälen acceptera att det trots allt bor många gånger fler kommuninvånare i Malung än i Sälen och varför måste de som bor i Lima i många avseenden framstå som "offer"?

Om Malung-Sälens kommun skall bli en framåt, affärsmässig och proffsig kommun så måste gärdesgårdarna ner - och det snabbt! Vi har inte råd med det här fjantet. Vi har sådana enorma förutsättningar och möjligheter som vi inte bara kan kasta bort för någon prestiges skull.

Nej fram med motorsågarna och yxorna så fäller vi gärdesgårdarna en gång för alla - och ingen kommer att sakna dem när de väl är borta!

Att vilja är att våga!

2 kommentarer:

Jonas sa...

Mycket väl skrivet! Jag tror dessutom att man inte kan begränsa sig till att kraftsamla inom den egna kommunen, utan att man måste titta utanför kommungränsen och samarbeta mycket mer, eller kanske rent av slå ihop kommuner på lite sikt. Dessutom tror jag att man har en hel del att lära av näringslivet, där man måste ta snabba beslut - ibland blir det rätt, ibland blir det fel, men i slutänden blir det oftast mer rätt än fel i alla fall. Det viktiga är inte att uppnå ett resultat som är optimalt, det viktiga är att uppnå ett tillräckligt bra resultat. Det där optimala når man i alla fall aldrig...

Ann-Louise Eklund sa...

Jonas: Ja det är sant. Man har mycket att lära om man vill och vågar. Det är nog där skon klämmer många gånger.