fredag 4 januari 2013

Det är väl ganska typiskt


Jo för det är ju inte första gången man blir sjuk när man är ledig. Den här veckan skulle jag visserligen arbetat men det här satte igång redan under ledigheten. Försökte att arbeta lite i onsdags men det blev returresa till sängen med feber....

Så nu ligger jag här och kan inget annat.

Som tur är så är det ju en del sport på TV på dagarna och jag har en liten TV i sovrummet (visserligen väldigt liten men med bra ljud på så kan man hänga med ganska bra ändå) så man har något att göra mellan tupplurarna.

Sönerna har tillbringat några dagar på lan i matsalen på Centralskolan /MSG så det har varit lugnt och skönt här hemma för mig och Mini (katten).

Idag har jag i och för sig fått arbeta en del ifrån sjuksängen men det är helt okej så länge man kan sköta jobbet liggande, med hjälp av dator och mobil. :-) Vad gör man inte för att Byråsen skall kunna öppna och allting skall finnas på plats imorgon. :-).

När man ligger här har man lite tid för eftertanke och jag tänker en hel det på de barn och ungdomar som far illa i vårt samhälle. De barn och ungdomar som får bevittna våld och fylla i sina egna hem, de barn och ungdomar som inte har njutit av sitt lov överhuvudtaget och längtar efter att skolan skall börja så att de får lite mat, kärlek och vuxenkontakt och jag tänker på de ungdomar som av olika anledningar inte får vara hemma hos sina föräldrar utan har fått tillbringa sitt lov inlåsta någon annanstans.......

I grunden tror jag att alla är goda och vill gott men för vissa blir det så fel. Och för en del blir det fel så många gånger. Det är en stor sorg och besvikelse för hela familjen och jag hoppas verkligen att de som drabbats får en god hjälp och behandling och att hela familjerna får verktyg för att förhindra ytterligare misslyckanden.

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag tycker att för varje barn/ ungdom som låses in har samhället misslyckats kapitalt med hela iden om den socialavälfärlden och skyddsnät. Jag lever med en övertygelse om att majoriteten av ungar kan och borde leva i frihet som alla andra barn om de hade fått den hjälpen och stödet som krävts. Och jag är säker på att det hade kostat bra mycket mindre pengar, tårar, och förtvivlan om man hade lagt krut på de har ungarna långt tidigare i deras liv. Kanske är det så att en viss liten del behöver sitta inlåst på §12 eller inom kriminalvården, men allt för många sitter där helt i onödan. Jag tror inte ett dugg på den här typen av sätt att "bota" i från ett felaktigt beteende. Jag tror att man måste finna en motivation på djupet och att det krävs ett långt mångårigt arbete i gemenskap med den unge om man ska uppnå förändring. Framförallt så gäller det att stärka det absolut knäckta självförtrodent för att våga göra bra val så småning. Ingen kan få mig att tro att de ungar som sitter inlåsta har klassens bästa självfortroende och är den starkaste individen, snarare tvärtt om det är svaga knäckta själar som ingen såg, de som fann sin tillhörighet och att få vara någon i miljöer som inte är så bra. De ungar som skrek, se mig hör mig och alla svek. Detta är ett själsligt trauma som ingen mer än ungarna kan beskriva själva. Jag hoppas på den vara och jag hoppas som du A-L att de kan få hjälp i rätt riktning. Men främst krävs då att de verkligen vill ha den hjälpen, jag hoppas att de har modet och kraften nog att våga välja den vägen i livet. Alla är värld allt bra. Men en del får jobba hårdare än andra för att få det bra också, så är livet.