onsdag 2 januari 2013

Har det senaste året funderat mycket på om det varit värt allt elände och illasinnat snack men har faktiskt kommit fram till att det är det.

Det är en bra livserfarenhet och något man får använda som personlig utveckling.

Något jag har lärt mig sedan jag började engagera mig politiskt är att det finns ärliga vänner (inte så många) och falska "vänner" (desto fler). 

Ett gott exempel på det är hur det var när Malung-Sälenpartiet gjorde ett bra val och tillsammans med Alliansen kunde bilda Samverkansalliansen och ta över styret av Malung-Sälens kommun. Då var det vissa som helt plötsligt blev jättetrevliga och jättekompisar! Och sedan fanns det vissa som blev jättesura och bittra och inte hälsade längre....

Och när sedan Centerpartiet "bytte sida" och allierade sig med "de röda" så blev det åt andra hållet. De som varit så jättepoolare blev plötsligt sura, griniga och bittra och de som varit sura och griniga började plötsligt hälsa igen...... Ja herregud vilka stackare.

Där ser man att den så kallade "makten" har en stor dragningskraft. Människor som tror att de kan ha någon egen vinning av att hålla sig väl med de som styr. Det är så ruttet!

Det är nog en av de största anledningarna till att jag inte trivs så bra inom politiken. Jag tål verkligen inte det fula falskspelet och allt rövslickeri och framförallt inte den stora passiviteten. Jag vill ha raka rör och ärliga avsikter och jag vill att det skall hända någonting, att de som är med verkligen vill uträtta något och inte bara sitta av mötena. Det finns det tyvärr inte så gott om inom politiken i vår kommun. Jag har i alla fall inte sett så mycket av det under de år jag varit engagerad.

Det är ju väljarna som bestämmer vilka  de anser är bäst för Malung-Sälens kommun och som de tror kan uträtta något så de har ju de politiker de vill ha. Det är väl bara att acceptera att de inte har större krav och förväntningar. :-)

Så jag får faktiskt erkänna att jag inte saknar det aktiva politiska livet nämnvärt.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Underligt nog kommer vänner och vänner går. Allt för olika politiska ställningstaganden. Vänskap som vart lång men som plötsligt försvinner ut i det tomma. När man på ett pyttelitet kommunalt plan märker detta så är det kanske inte så underligt att förstå stora konflikter ute i världen. Min reflektion blir då hur man, utan att fundera längre, kan förespråka och värna om demokrati, mänskligarättigheter och alla likas världe utan att se sig själv i det resonemanget och inse att man inte riktigt själlv har fattat grejen?!

Vissa saker kommer jag aldrig kunna svälja ner, men jag får lov att aceptera att alla inte delar mina åsikter. Och jag funderar på hur stark vänskapen egentligen var om det för att man inte delar åsikter tar slut, då kan det aldrig ha varit äkta vänskap heller.

Ann-Louise Eklund sa...

Håller med dig. Men man skall väl vara tacksam för att det visar sig om människor är riktiga vänner eller hangarounds. :-)