Hur jag menar då?
Jo, det är inte helt ovanligt att människor spyr ut sitt förakt mot alla "ligister" och deras föräldrar som inte "bryr sig" och inte "läxar upp" sina barn och ungdomar som driver runt och terroriserar "vanliga" samhällsmedborgare.
Vad har det med funktionshindrade barn och ungdomar att göra?
Mycket! För du tror väl inte att det bara är på grund av föräldrars slapphet och ovilja som det finns barn och ungdomar som driver runt rotlösa och sökande? Som driver runt och skrämmer människor, vandaliserar och "ställer till det".
Missförstå mig inte, jag säger INTE att alla funktionshindrade barn och ungdomar hamnar snett och blir kriminella, men faktum är att många av de som hamnar snett och har svårt att anpassa sig till det "normala" har någon form av osynligt funktionshinder som till exempel ADHD eller Aspergers syndrom.
Vad menar jag då med min rubrik?
Jo, att skuldbelägga föräldrar till barn och ungdomar med dessa funktionshinder, och till på köpet göra det offentligt via media, är en mycket allvarlig form av psykisk misshandel!
Skulle man tycka att det vore lika acceptabelt om folk sa/skrev:
"Att föräldrar med rullstolsburna ungar inte kan hålla sig hemma och inte trängas med oss "normala" i affärer och på bussar!"
"Hur kan de låta blinda ungar vara ute och vara i vägen?"
"Har de där CP-skadade ungarna inga föräldrar som kan lära dem att prata och gå som vanligt folk?"
Nej det skulle naturligtvis inte vara acceptabelt! Men det får inte heller vara acceptabelt att behandla människor med dolda funktionshinder respektlöst.
Om man skall komma ifrån detta måste man prata MED människor och inte OM människor. Det är alldeles för många "Bror Duktig" och tror att de kan och vet allt. Som tror att de vet allt om de där djä**a ungarna och deras slappa föräldrar!
Dessa människor borde stanna upp och fundera ett steg längre. Kanske fundera på varför en person gör som han/hon gör eller säger som hon/han gör. Det kanske finns en annan anledning än uppkäftighet eller brist på uppfostran!
Jag tror nämligen att det är ytterst ovanligt att barn och ungdomar gör destruktiva saker på grund av att de inte fått någon kärlek och uppfostran. I de allra flesta fall tror jag att det ligger mycket mera bakom beteendet och många gånger tror jag att det är just ett dolt funktionshinder som är "förklaringen".
Genom en öppen dialog kan vi överbrygga dessa kunskapsklyftor som finns i vårt samhälle, klyftor som skapar frustration, misslyckande, ilska och sorg dag efter dag efter dag.....
Vårt samhälle skall vara anpassat för funktionshindrade och det måste också gälla de människor som har dolda funktionshinder. De har precis samma rättigheter som alla andra.
Hoppas att mina ord och tankar kan bidra till några minuters eftertanke och du - nästa gång någon agerar "utanför ramen", fråga hellre än att döma!
2 kommentarer:
Du har en mycket bra poäng i det du skriver. För helatiden riktas srålkastarna på föräldrar som misslyckats i sin fostran?!?! Jo tjena kungen, om det ändå vore så enkelt.
Det är här ALLA borde förandra sina värderingar och synsätt. Med alla så menar jag varenda myndighet man får kontakt med när det hela börjar trassla somat folk på byn. Sen att folk som tror sig veta och tycka kommer man ju tyvärr inte i från. Jag tror knappast att någon förälder blir skärskådad både av sig själv och av myndigheterna så mycket som föräldra med barn som inte fungerar efter förväntningarna. Och det mina vänner är något utöver det vanliga, det är en process som är otroligt jobbig och fruktansvärt krävande. Så om jag fick välja så skulle jag önska att alla brorduktig verkligen var tyst om sitt tyckande och om det alla andra tror sig veta och förstå. Rätt som det är kan vem som minst anar det hammna i samma trassel, är väl först då insikten kommer skulle jag tro. / Smina
Ja Smina, man vet aldrig vem som drabbas eller när. Det kan hända de "bästa" familjerna!
Skicka en kommentar