Ja, då var det dags för ännu en tur till Mora och tandregleringen, men man får väl skylla sig själv om man väljer att bosätta sig 7,5 mil från närmaste tandreglering och om man får barn som behöver tandställning!
Det är ju inte direkt en eller två gånger per år man får åka dit - det är ju hela tiden! Det blir många mil per år och många timmar som "går bort". 2,5 - 3 års resande - men tänderna blir ju fina i alla fall.
Det känns ju kul att veta att när äldste sonen är "klar" i Mora blir det till att åka med nästa son i några år - men det är bara att gilla läget!
4 kommentarer:
hahha..ja visst får man gilla läget. T ska snart också igång med de där så kanske kan man samåka?? Är ju också det fina med glesbyggd att man blir en mästare på att lösa situationer för att göra saker smidigare :-)
Är nog faktiskt just detta åkande till alla olika lanstingsbesök som får mig att fundera på ett stadsliv.
Ja, samåkning är ingen dum idé. Det skall nog gå att få till med lite planering.
Allt åkande till institutioner är inte kul, det håller jag med om, men efter som jag tidigare har bott i Sveriges näst största stad så föredrar jag åkande framför att bo i en stad. Vi har det mycket bättre på "landet". ;-)
Okej Rosa damen, jag litar på dit ord och slår genast i från mig ett stadsliv :-)
Instämmer med Rosa damen. Har också provat båda. Även om arbetslivet känns mer lockande i de större städerna så är välmåendet betydligt högre på "landet"
Skicka en kommentar